Varför fotografi?
Den grekiska etymologin för ordet ”fotografi” är ganska självförklarande: « φωτoς », photos, det vill säga ljuset och « γραφειν », graphein, som betyder att rita eller gravera. Att fotografera är att ”skriva ljuset”.
Det handlar alltså om ett sätt att skriva, ett grafiskt stöd för ett språk som gör det möjligt att vittna och kommunicera direkt genom blicken – från fotografens blick till betraktarens.
Detta språk är, liksom alla språk, ett uttrycksmedel för att förmedla idéer, förnimmelser, känslor och stämningar. Fotografen erbjuder betraktaren att se det han sig tror ha urskiljt i det som mött hans blick. Betraktaren kanske uppfattar fotografens avsikt, men utifrån sin egen känslighet.
Det är alltså, i slutändan, det känsliga delandet av en visuell upplevelse som är både unik och mångfacetterad, och som ständigt förlänger tillverkningen av det fotografiska objektet, den bild som ställs ut, till en upplevelse som ständigt förnyas av varje blick som faller på den.
Fotografi är att kunna konversera när man saknar ord.